Har du nångång fått frågan om vem din förebild är? Ingen har ställt mig frågan, men jag har ofta tänkt på vad jag skulle svara på den.
En förebild för mig är inte en perfekt människa. Det är någon som vet vad hon vill och jobbar för det, utan att trycka ner andra. Och jo – hon, för att det känns naturligt för mig att min förebild är en kvinna.
Min förebild är någon som vågar vara sig själv. En som kan lyssna men också få sin röst hörd. En som står upp för mindre och yngre. Någon som värnar om sin omgivning, både miljö och människor.
Vem passar beskrivningen på, då?
Jag kunde räkna upp flera förebilder: från Michelle Obama till Tarja Halonen, från Malala till Isabella Löwengrip. De här kvinnorna och förebilderna är ändå ganska långt bort från min vardag.
Då jag läste vår 100-års historik insåg jag att det i Karis Flickorna funnits många flickor och kvinnor att se upp till. Flickorna som trampade iväg till Dalarna på sina cyklar på 1950-talet. Eller Giggi, vår långvariga kårchef som under en tid var kårens personifierad. Eller de ledare som inte nämns vid namn i historiken, men som bidragit till att vår kår finns kvar ännu idag, 101 år efter att den grundades.
Det är oerhört värdefullt att växa upp i en flickscoutkår där man är välkommen oavsett om man är pigg och fräsch eller lite mindre pigg och fräsch efter en vecka i skogen. Jag hoppas vi i Karis Flickorna kan erbjuda den här möjligheten åt många flickor i många år framöver.
Och jo, nu vet jag vad jag skulle svara på den där frågan om förebilder. Mina förebilder är alla ledare i Karis Flickorna.
Annika Rönnblad
kårekonom i Karis Flickorna
Karis Flickorna r.f. 