En scoutmammas berättelse

Jag har alla tider ogillat att sova i tält. Att ligga vaken och frysa på ett hårt och knöligt underlag för att vakna i soluppgången allt annat än utvilad – ända tills jag lovade min ”Karisgosse” att komma med på familjescoutläger sommaren 2017 för att sova bredvid honom i tältet, enbart för att han skulle våga stanna de två nätterna vargungelägret varade …

Första timmen av lägret kände jag mej precis som lägernamnet, Bakom flötet. De sa att man som förälder inte behövde någon scoutkunskap och det var ju tur eftersom min scoutkarriär fram tills nu bestod av en handfull träffar som vargunge i St. Simons sjöfarare i början av 90-talet samt umgänge med en bunt finlandssvenska scouter på den Seglande Scoutskriftskolan som ordnades på min hemort ett antal år senare.

Men tack vare alla glada ledare och scouter av varierande ålder som tålmodigt berättade, instruerade och peppade mig så fick de mig som förälder att känna mig väldigt välkommen och inkluderad i den härliga gemenskap som rådde på lägret. Jag träffade nya människor som alla verkade ha samma värdegrund: att alla är lika viktiga och värda oavsett ålder, kön eller förmåga. Jag fick känna på hur man har fiilis med stil!

Innan lägret fick jag en avgörande 10 minuters snabbkurs i hur jag överlever tältlivet samt låna rätt utrustning av en väninna som är en hardcore scout. Tack vare hennes ovärderliga råd, mjuka liggunderlag och varma sovsäck fick jag en så positiv upplevelse av att sova i tält att jag frågade barnen om jag fick följa med på scoutläger med dem följande sommar. I år var det jag som frågade barnen om de också tänker komma på lägret i sommar.

Efter det första lägret blev jag biten och har hängt med på Karis Flickornas evenemang så som bland annat utedag, våravslutning och en förläggning. Som förälder har jag förutom att delta i evenemangen bl.a. assisterat i lägerköket, fungerat som ”lägermamma” som sökt reda på försvunna strumpor och smörjat olja på de kliande myggbetten, satt ut spårning och gjort upp en lägereld. Jag har fått ta en aktiv roll i en verksamhet tillsammans med mina barn och på samma gång utmana mig själv på sådana områden var jag är en riktig nybörjare. Det bästa är att jag och barnen har en gemensam hobby i scoutingen.

Just nu är jag en scoutmamma som skall vara med och planera inför sommarens läger och som tycker det är givande och roligt att vara med så mycket som jag känner att jag hinner. En scoutmamma som i smyg drömmer om att en dag bli en riktig scout.