Författare: karisflickornarf

Kårens höstmöte hålls tisdagen 27.11 kl. 18 i Villa Haga (Bangatan 61, Karis). Vi kommer behandla stadgeenliga ärenden – bland annat väljs en ny styrelse för 2019 och vår nya verksamhetsplan skall godkännas. Välkommen!

Karis Flickorna deltar i år i Julhjälpen i Raseborgs insamling, som fungerar som en länk mellan givare och mottagare av gåvor och stöd inför jul till. Mindre bemedlade kan via annonser på Julhjälpens facebooksida berätta vilken typ av hjälp de behöver och sedan är det fritt fram för privatpersoner, företag och föreningar att kommentera vad de kan bistå med.  Bland annat samlas det in julmat, hygienartiklar, djurmat, leksaker och kläder. Just nu är närmare 60 familjer anmälda, så all hjälp behövs!

Insamlingen i Ekenäs öppnar 19.11 och insamlingsstället är på Grev Moritzgatan 8 och är öppen åtminstone dessa tider:

• 19.11 kl. 18-20
• 21.11 kl. 11-12
• 22.11 kl. 18-20
• 26.11 kl.18-20
• 30.11. kl. 9-13

Insamlingen pågår under hela november månad. Kom med du också och bidra till julstämning hos behövande!

Den 13-14.10 ordnade Karis Flickorna en hajk med matlagningstema för kårens äventyrsscouter och föräldrar vid den nyrenoverade scoutstugan Davatorp i Ekenäs! Samtidigt hade vargungarna en utedag. 

Sammanlagt deltog 9 vargungar, 12 äventyrsscouter, 9 ledare, 8 föräldrar och 1 syskon i evenemanget där vi övade olika scoutfärdigheter som att hugga ved, göra upp eld och laga mat utomhus på stormkök och öppen eld. Dessutom övernattade äventyrsscouterna i kamintält och fick samtidigt prova på att vara eldvakter, eller ”kipinä” som vi brukar kalla det i scoutsammanhang.

Deltagarna tyckte det var roligt att själva få göra maten som dessutom var mycket god men angående eldvaktningens längd rådde det spridda åsikter i gruppen.

Vi i Karis Flickorna vill rikta ett varmt tack till Scouternas understödsförening i Raseborg som har rustat upp scoutstugan så fint och lät oss hajka på området. Hit kommer vi gärna igen!

Den traditionella adventskalenderförsäljningen inleds idag, 15.10 och pågår fram till december. Kalenderförsäljningen hör till vår kårs främsta inkomstkällor och i år används pengarna vi får in till kårens vårutfärd 2019. Av kalenderpriset på 7€ går 2,90€ per såld kalender till kårens verksamhet.

Adventskalendern har långa anor, och såldes redan för första gången 1947. Scouternas adventskalender skiljer sig från övriga kalendrar specifikt, med anledning av adventstraditionen (dvs. om första advent infaller i november får man börja öppna luckor redan då).

Man kan även köpa adventskalendern på webben via  adventtikalenteri.fi. Välj ”Karis Flickorna” som alternativ i menyn ”Scoutkår som jag vill understöda” om du vill understöda vår kår genom ditt köp.

Som vanligt kan kårens medlemmar som säljer kalendrar få fina priser och den grupp som säljer duktigast vinner dessutom ett knytkalas till patrullen. Därtill utses naturligtvis även i år kårens ”stjärnförsäljare”. Läs mer om kalenderförsäljningen här.

Vem vill följa med till Repovesi? Det var Linda, min scoutkompis sedan många år tillbaks, som föreslog en ledarvandring i september, som en följetong av firandet. Karis Flickornas 100-jubileumsår pågår nämligen fortfarande. Och det var nio av oss, mer eller mindre aktiva, scoutledare som anmälde sitt intresse.

Tidigt på lördagmorgon plockade vår busschaufför upp oss utanför Villa Haga. Vi hade planerat menyn på förhand och den var mer avancerad än någonsin: avocadopasta, halloumi och pinjenötter, laxsoppa, semlor och plättar, svamp- och spenatrisotto. Godare än hemmalunchen, godare än grannbordets burkmiddag, inte för att vi jämför men.

För att ta oss in i nationalparken behövde vi använda en flytande flotte, Ketunlossi, vilket krävde muskelarbete av några från gruppen: det gällde nämligen att dra flotten över sjön med rep. En ingenjörs dröm, konstaterade Sara, medan vajrarna snurrade. Längs med rutten fanns också ett högt utsiktstorn och ett berg varifrån vi kunde beundra höstens mest minnesvärda vyer.

Scouting med vuxna, det är något jag saknat. Även om jag stortrivs med barn. Ibland behövs en paus i skogen, vandrandes, medan rinkan gnager över korsryggen, hurrandes åt klättrare som når bergstoppen, sådana där utsikter som det är värt att kämpa lite extra för. Ibland behöv vi bli påminda om varför vi blev scouter från första början.

Framme vid kåtan som vi hade hyrt för natten, vågade vi oss på ett dopp i sjön, med eller utan simdräkt: vissa hade valt bort bikinin från packningen för att minimera tyngden. Runt kåtan hade andra ivriga hajkare börjat spänna upp sina tält och hängmattor. Och vi såg stjärnorna igen, stjärnhimlen glöms alltid bort under sommaren.

Pratet som hade börjat redan i minibussen verkade inte ta slut, ännu inne i sovsäcken hörde jag hur diskussionerna fortsatte utan mig. Det behövs inte mycket för att bli påmind, tänkte jag och anmälde mig redan mentalt till nästa års vandring. Hoppas det här blir en årlig tradition!

Text & bild: Riina Lindroos

Tycker du om att vara ute? Vill du lära dig nya saker, som att göra upp eld, laga mat på stormkök? Eller tycker om samarbete, pyssel och att sjunga? Då är scouting för dig! I scouterna provar vi på mycket och vi har roligt tillsammans.

Scoutkåren Karis Flickorna startade en ny vargungegrupp hösten 2017 för flickor födda år 2010 och 2009. Ännu finns det gott om platser kvar i gruppen!

Häng med!

Kostnad:
För höstterminen 2018 kostar medlemskapet 37,50€. För den summan får vargungen en scouthalsduk, kårens halsduksmärke och de spår (märken) som utförs under hösten samt delta gratis i kårens evenemang.

Därefter kostar medlemsavgiften 60€ per år och vi gör ca 1 utfärd per termin och har ett läger på sommaren.

För denna del av medlemsavgiften får du:

• Scoutförsäkring (andrahandsförsäkring)
• Medlemskort (som berättigar till 10 % rabatt på icke-scoutprodukter i scoutbutiker)
• Tidningarna Scoutposten och Partio
• Rätt att delta i nationella och internationella evenemang (som oftast har skilda deltagaravgifter)

Föräldrar:
Som förälder till en medlem i Karis Flickorna räknar vi med ett visst deltagande och engagemang. Kom gärna med på kårstarten eller vårt första möte (datum meddelas vid anmälningen) för att bekanta dig med scouting samt se hur just du kan vara till hjälp.

Anmälning & kontakt:
Ta kontakt och anmäl intresse till Amelie Malmberg, malmberg.amelie[at]gmail.com. Anmäl då flickans namn, födelseår samt kontaktuppgifter till föräldrarna.

För några år sedan fick ledarteamet i Karis Flickorna förstärkning av Petra Tigerstedt. Petra har varit scout tidigare, men fick gnistan att börja igen då hennes barn började scouterna. Det är aldrig för sent att återuppta en hobby.

Liksom många av hennes vänner, började Petra scouterna som åtta år gammal.

– Det kändes bra att hänga med, så jag blev medlem i patrullen Panda i Hangö Svenska Flickscouter, säger Petra.

Petra var engagerad i sin kår i Hangö under flera år, bl.a. som kårsekreterare och som vargungeledare, alltså som ledare för de yngsta scouterna (7-9 år).

– Det bästa med scouting är nog alla läger och minnen från dem, berättar Petra.

Bl.a. åkte hon på storläger till Danmark kring år 1988 och fick umgås med 12 000 andra scouter.

– Scouting har gett mig så många upplevelser och framför allt så många goda skratt.

Då Petras barn började i scouterna ville hon gärna hjälpa till i den lokala scoutkåren, och på den vägen är det – Petra som en del av ledarna i Karis Flickorna.

– Det kändes naturligt att ställa upp och hjälpa till då mina barn började scouterna. Nuförtiden är jag ändå den enda aktiva scouten i min familj, konstaterar Petra.

”Det kändes naturligt att ställa upp och hjälpa till då mina barn började scouterna.”

Amelie Malmberg, 25 år och utbildad miljöplanerade och blivande barnträdgårdslärare, började scouterna som 7-åring. Hennes storebror var med i scoutverksamheten i Karis Gossarna och så kom scouterna till skolan för att visa vad scouting är.

– Vi samlade granbarr och drack det barrte vi gjorde i en kåta bredvid skolan. Första och sista gången jag drack den typiska “scoutdrycken”, säger Amelie.

Amelie har under sina år i Karis Flickorna har flera olika uppdrag: sekreterare, vice kårchef och kårchef. Dessutom har hon deltaait att planera och ordna evenemang för Finlands Svenska Scouter.

”Senare växte drömmen om att bli kårchef, det häftigaste man kunde vara i mina ögon, fram”

– Det finns flera orsaker till att jag varit scout i alla dessa år. Först var de vännerna i den egna patrullen, veckomötena under vilka vi lärde oss nytt och hade roligt. Senare växte drömmen om att bli kårchef, det häftigaste man kunde vara i mina ögon, fram. Som äldre är det gemenskapen bland ledarna som hållit mig kvar. Som scoutledare har jag fått både ansvar och stöd, berättar Amelie.

Också känslan av att göra något viktigt för kåren var en stor orsak för Amelie att fortsätta med scoutingen.

– Det har funnits ett behov för min insats och det har varit fint att det funnits ett behov och uppskattning för mig. Genom scoutingen har jag också fått möjligheten att delta i kurser, resa runt Svenskfinland och träffa nya scoutvänner, säger Amelie.

Det bästa med scouting är enligt Amelie både utmaningarna och att utveckla sig själv.

– Det är så lärorikt att jobba med många olika människor och gemenskapen mellan alla scouter, oberoende ålder. T.ex. under sommarens läger umgicks jag en hel kväll med fem explorerscouter, som är tio år yngre än mig, och hade hur roligt som helst. Följande kväll spelade jag kort med Karisgossar som är fem år äldre än mig.

Scoutingen har också haft fingret med i spelet då Amelie valt sina yrken. Hon har alltid varit intresserad av natur och miljö och att jobba med människor, som finns väldigt närvarande i såväl hennes scouthobby som yrkesval.

– Efter gymnasiet började jag studera miljöplanering vid YH Novia och blev utexaminerad miljöplanerare 2015. Efter att ha jobbat ett år jobb på daghem insåg jag att det var en bransch jag brinner för. Det är också något som är naturligt för mig, som arbetat med barn inom barn sedan jag var 15 år.

Har scouting och ditt blivande yrke några likheter?
– Ja flera: samarbete, delaktighet, ansvarsuppdrag, uppdrag enligt ålder, verksamhet utomhus, inlärning, lära sig av varandra, lära sig genom lek och så vidare…

Scouting har gett Amelie mycket. Kunskaper, vänner och möjligheter att utvecklas.

– Dessutom har scoutingen gett mig erfarenheter jag inte kunde ha fått nån annanstans – vandring i Lappland, paddlingsturer, klättra ner för berg… Listan kan göras lång.

Vem skulle du rekommendera scouting för?
– För alla som har intresse för att umgås med andra människor. Extra plus om man gillar att vistas i naturen eller administrativa styrelseuppdrag. Det räcker om man kan lösgöra sig för en timme i veckan eller för fyra timmar i månaden.

”Scoutingen har gett mig erfarenheter jag inte kunde ha fått nån annanstans”

Sara Laine började scouterna som 10-åring, samtidigt som de flesta av hennes kompisar, i patrullen Kolibriefågalrna.

Vad har hållit dig kvar i scouterna?
Jag kände nog ganska tidigt att scouting var någonting för mig, att sammanhanget passade mig och att jag passade in, att jag omgavs av människor jag hade någonting gemensamt med. En orsak till att jag hållits med i 25 år är säkert att jag hade ledare som jag såg upp till och som var verkligt goda och sunda förebilder.

I scouterna lär man sig vettiga saker på ett naturligt sätt och man ”tvingas” att tänja sina gränser på många olika områden. Jag tänker t.ex. på social förmåga (lära sig att fungera med olika typers människor), lära sig nytt, ”överleva” ute i skogen under utfärder och läger.

Framför allt är det gemenskapen jag trivts med. Jag har haft turen att genom scoutandet träffa många som blivit nära vänner.

Hur går det att kombinera livet som småbarnsförälder med scouting?
Jag har träffat min man genom scoutingen och det är kanske en av sakerna som gjort att jag velat och kunnat kombinera scouting och småbarn. Våra barn har under alla sina levnadsår varit på läger och kortare utfärder och trivts bra, det är så klart viktigt för att vi ska kunna delta.

I år gör vi så att jag först åker på läger två nätter, sedan kommer resten av familjen för två nätter och sedan åker barnen och jag hem och min man blir kvar en natt till. På det här sättet får vi alla åka på läger och vi vuxna kan ha korta uppdrag.

För mig har det fungerat att ha uppdrag som inte kräver så mycket förberedelser eller efterarbete. Jag har satt mitt krut på att vara med lite men desto aktivare då jag är på plats, typ. Jag har under två år varit vargungeledare tillsammans med en annan småbarnsmamma och då har vi planerat programmet och terminens utfärder enligt vad våra resurser räcker till. Det har varit bra att vi varit i samma livssituation och haft förståelse för att tiden är på kort.

Har du några tips för hur det går smidigast att kombinera en hektisk vardag med scouting?
Mitt bästa tips: Välj små eller korta uppdrag som t.ex. att vara vargungeledare ett läsår eller att laga mat under en utfärd – överskådliga uppdrag som inte kräver att du är med på en massa planeringsmöten före (även om de ju oftast är den roligaste biten).

“Som småbarnsförälder lönar det sig att satsa på korta, överskådliga uppdrag”

Femtonåriga Kia Exell har fått många nya erfarenheter och vänner via scoutingen. Hon har också fungerat i några ledaruppdrag och dragit program för yngre scouter.

– Jag har nytta av att ha varit scoutledare då jag som vänelev i skolan har fått uppdraget att dra en lek. Om man ska hitta på program har man mycket som man kan använda till nytta från scouterna, säger Kia.

Kia tänker fortsätta som ledare inom scoutingen också i framtiden, för både nytta och nöje.

-Man har lättare att leda grupper och kanske också får jobb lättare om man varit scoutledare. Och så är det ju så roligt att vara med de yngre scouterna!

Det bästa scoutminnet Kia har är från 2016, då hon deltog i Finnjamboreen Roihu i Evois.

– Det bästa med lägret var att det var så internationellt och att jag fick träffa många personer från olika länder.

För personer som funderar på att bli scoutledare har Kia ett klart budskap:

– Det lönar sig att vara scoutledare, det är roligt!

”Bli scoutledare du också, det är roligt!”